Sju frågor att ställa innan du väljer assistansbolag

Det finns en fråga som avgör mer än alla andra när man väljer assistansbolag, och den står sällan i någon broschyr: vad gör ni för att jag ska slippa möta en ny person varje vecka? Kontinuitet är skillnaden mellan assistans som känns som ett hem och assistans som känns som ett schema. Här är de sju frågorna jag skulle ta med till ett första möte, med vad ett bra svar låter som och vad som borde få varningslampan att blinka.

Jag har funderat mycket på det här på sistone. Inte för att jag behöver assistans i dag, utan för att jag har börjat tänka på hur jag vill ha det längre fram. Ju mer jag läser, desto tydligare blir det att den som ställer rätt frågor i början slipper väldigt mycket onödig stress senare, och att det är just i den perioden av livet man minst av allt orkar med krångel.

Först: personlig assistans är inte hemtjänst

Det här är den viktigaste skillnaden att förstå, och den förklarar också varför frågan om kontinuitet är så central.

Personlig assistans beviljas enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Den riktar sig till personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar, och assistenterna är knutna till dig som person. Du bestämmer vilka de är och hur hjälpen ska se ut.

Hemtjänst beviljas enligt socialtjänstlagen. Där är personalen knuten till verksamheten, inte till dig. Vem som kommer avgörs av schemat den dagen.

Det är precis den skillnaden som gör att så många kämpar så hårt för att få behålla sin assistans. Det handlar sällan om antalet timmar. Det handlar om att det är samma människor som kommer in genom dörren.

Åldersgränsen som avgör mer än de flesta tror

Här kommer något jag själv inte visste, och som borde stå med fet stil på varje sida som handlar om personlig assistans.

Det finns en övre åldersgräns för att ansöka om personlig assistans. Den har höjts i två steg: till 66 år den 1 januari 2023, och till 67 år den 1 januari 2026. Har du fått assistans beviljad före den gränsen får du behålla dina timmar livet ut så länge behovet finns kvar. Men efter gränsen kan du varken ansöka om fler timmar eller ansöka om personlig assistans för första gången.

Uppstår ett nytt behov efter den åldern hänvisas du i stället till socialtjänstlagen, alltså hemtjänst. Personlig assistans enligt LSS är som regel avgiftsfri, medan insatser enligt socialtjänstlagen kostar pengar.

För den som tänker på framtiden betyder det att tidpunkten spelar roll på ett sätt som är lätt att missa. Det är inte en detalj i lagtexten. Det är skillnaden mellan att ha sitt eget team resten av livet och att få den personal som råkar stå på schemat.

De sju frågorna

1. Har ni kollektivavtal, och genom vem?

Det här är egentligen en fråga om kontinuitet, förklädd till en fråga om avtal. Assistenter med ordnade villkor, tydlig lön och rimliga scheman stannar längre. Assistenter som slutar efter fem månader gör att du får börja om, gång på gång.

Bra svar: ja, genom en namngiven part, till exempel Fremia eller Vårdföretagarna. Varningssignal: att frågan viftas bort som en teknikalitet, eller att svaret blir ”vi följer branschpraxis”.

2. Har ni tillstånd från IVO?

Inspektionen för vård och omsorg ger tillstånd att bedriva personlig assistans, och utan det får ett bolag inte bedriva verksamheten alls. Det borde vara en självklarhet, men frågan tar tre sekunder att ställa och går att kontrollera själv hos IVO efteråt.

Bra svar: ja, utan tvekan. Varningssignal: ett svar som glider över i något annat, som ”vi samarbetar med”.

3. Vem bestämmer vem som anställs som min assistent?

Det här är frågan där bolagen skiljer sig mest åt. Hos vissa träffar du kandidater och säger ja eller nej. Hos andra får du personal tilldelad.

Tänk efter en stund på vad det faktiskt innebär. Den här personen ska vara i ditt hem, hjälpa dig med det mest privata som finns och veta hur du vill ha ditt kaffe. Personkemi är ingen bonus här. Det är hela grunden.

Bra svar: du bestämmer, och du väljer själv hur delaktig du vill vara i rekryteringen. Varningssignal: ”vi matchar utifrån kompetens” utan att ditt inflytande nämns.

4. Vad gör ni konkret för att jag ska slippa byta personal?

Ställ frågan rakt, och nöj dig inte med ordet kontinuitet. Be om det praktiska: hur stora är teamen, hur hanteras sjukfrånvaro och semester, vad händer när någon slutar, och hur dokumenteras rutinerna så att kunskapen inte sitter i huvudet på en enda person.

Ett välfungerande assistansteam är litet nog för att kännas personligt och stort nog för att inte rasa när någon blir sjuk. Den balansen kommer inte av sig själv, och ett bolag som arbetat med saken kan beskriva hur.

Bra svar: konkreta rutiner, beskrivna utan svepande ord. Varningssignal: ”vi värnar om kontinuitet”, och sedan ett nytt ämne.

5. Ingår juridiskt stöd, eller kostar det extra?

Ansökningar och överklaganden är komplicerade, och besluten är skrivna på ett språk som inte är till för den som läser dem. Att ha någon som kan lagen i ryggen kan vara skillnaden mellan avslag och beviljade timmar.

Bra svar: juridiskt stöd ingår vid behov, utan extra kostnad. Varningssignal: en timtaxa som nämns först långt ner i ett avtal.

6. Får jag se assistansbudgeten, och hur ofta redovisar ni?

Assistansersättningen är avsedd för din assistans. Du har rätt att veta hur den används och att vara med och prioritera, till exempel mellan lönenivåer, utbildning och omkostnader.

Bra svar: budgeten görs tillsammans med dig och redovisas löpande. Varningssignal: ekonomin beskrivs som något administrativt du inte behöver bry dig om.

7. Vad händer klockan tre på natten?

En assistent blir sjuk mitt i natten. Vem svarar då? Jour dygnet runt är ingen lyx i den här branschen, det är en förutsättning för att vardagen ska hålla ihop.

Bra svar: ett telefonnummer som är bemannat dygnet runt, för både kunder och assistenter. Varningssignal: ”vi har telefontid vardagar nio till sexton”.

Var hittar man svaren innan mötet?

Det går att komma långt genom att läsa på hemma. Seriösa bolag skriver ut det här öppet på sin webbplats i stället för att spara det till ett säljsamtal, och redan där syns skillnaden mellan dem.

Ett exempel är Levio Personlig Assistans, som redovisar kollektivavtal genom Fremia, tillstånd från IVO, jour dygnet runt, att kunden själv avgör vem som anställs och att assistansbudgeten görs tillsammans med löpande redovisning. Använd deras och andras sidor som jämförelsematerial, och ta med samma sju frågor till alla du pratar med.

För den som vill gå till källan finns reglerna hos Försäkringskassan om assistansersättning och tillstånden i IVO:s register.

Om du redan har ett bolag och funderar på att byta

Då tillkommer en åttonde fråga, och den gäller ditt nuvarande avtal: vad är uppsägningstiden?

Läs det innan du säger något till någon. Uppsägningstiden avgör hela tidsplanen, och tre månader är vanligt. Det brukar också gå att behålla sina assistenter vid ett byte, eftersom de flesta följer med personen och inte bolaget, men fråga båda parter hur det går till i praktiken.

Rent administrativt är ett byte inte krångligare än att byta elavtal. Det som gör det jobbigt är oron för att förlora sitt team, och just därför är det den frågan du ska ställa först.

Ta med listan till mötet

1. Har ni kollektivavtal, och genom vem?
2. Har ni tillstånd från IVO?
3. Vem bestämmer vem som anställs?
4. Vad gör ni konkret för att jag ska slippa byta personal?
5. Ingår juridiskt stöd, eller kostar det extra?
6. Får jag se assistansbudgeten, och hur ofta redovisar ni?
7. Vad händer klockan tre på natten?

Det jag har fastnat för i allt det här är hur mycket som avgörs av frågor som tar en halvtimme att ställa. Ingen orkar läsa avtal när livet redan känns tungt, och det är precis då de här besluten fattas. Så skriv ut listan, ta med den, och låt bolaget prata.

Den som svarar konkret på alla sju har oftast tänkt igenom resten också.